Efter en intensiv arbetsdag med nya intryck, varvar jag nu ner i solen på utsidan med en kopp kaffe. Trafikbruset (läs; dånet) ackompanjeras av välsjungande småfåglar så det går an att sitta kvar här en stund till.

Dagen började helt ok förutom på tok för lite sömn, men det var helt självförvållat denna gången pga hockeyn och ogenomtänkt tvättning. Hockeyn skulle jag ju så här i efterhand kunnat hoppa över, så uselt som Sverige spelade, men tvätten var tvunget att genomföras. Synd dock att hjärnan tagit time-out inför starten av första maskinen. Borde prioriterat annat än det som åkte in, något som på så vis ledde till att maskin två fick startas och köras klart innan jag kunde dra mig till sängen...

Redan innan jag åkte "hemifrån" så kände jag signaler på att dagen kunde bli seg och annorlunda, det är ju aldrig bra att inleda morgonen med sådan hosta att frukosten kommer upp men vad ska man göra? Kan ju inte sjukskriva sig för lite hosta....

Väl på jobbet möttes jag av glada miner men beskedet att vi var en kort i bemanningen pga plötslig sjukdom, men det kvittade ju eftersom vi ändå nådde upp till grundbemanning. I alla fall på papperet... Efter en timma eller så stod det klart att ytterligare en ur personalen inte skulle dyka upp pga familjeangelägenheter. Och plötsligt gick vi från att vara 1+ till 1+, något som sedan visade sig i de flesta moment som skedde under dagen. Allt, verkligan allt, hände under passet. Så mycket att man inte orkar tänka på det så här en ledig stund, men en sak är då klar. Idag skulle vi alla behövt HANDLEDNING av en extern handledare med specialitet psyk!!

Efter avslutat arbetspass fick jag mig i alla fall en skön promenad ut till huset, känns som evigheter sedan som jag gick den sträckan nu...kan ju bero på att vi bott inneboende sedan vecka 11 eller nått.

Nu ska jag snart häänga upp ytterligare en omgång tvätt, man vill ju passa på medan det är så här gött väder för man vet ju aldrig när man får se och känna av solen igen.

Hostan dock...den sitter i. Inte så farligt på jobbet idag, men nu efter passet har jag haft ett par attacker som får mig att grubbla över vad tusan det är. Känns inte som vanlig förkylningshosta direkt, och ja visst kan det vara kombinationen förkylningshosta och astman men jag undrar ändå. Trycket i bröstet är nästan det som är jobbigast, och tungandningen...

Efter en seg start på dagen, med halsont och allmän matthet, så blev den faktiskt helt ok till slut.En mindre shoppingrunda med efterföljande promenad gjorde gott i kroppen, även om jag gärna hade orkat en längre runda också. Dock fanns det aldrig tid för det :-(Det blev en kortvisit i huset också. Nu finns det äntligen rinnande vatten!! Sikken lyx! I alla fall efter 8 veckor utan...Kvällen avrundades med matlagning och förtäring av en skaplig thairätt. Men efterrätten orkade jag inte tillaga så den skippar vi idag. Får ge mig i kast med den en annan dag inom kort istället, nu när jag för en gångs skull inhandlat alla ingredienser. Skallen känns helkonstig just nu, det liksom brinner i rinnande form där inne och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Surt värre. Något som helt klart påverkar min inställning till fortsättningen av denna kvällen. Överväger nämligen att överge Sveriges VM-match mot Ryssland. Inga vanliga tankebanor för att vara mig direkt...

Ledig dag som inleddes med ett besök i huset för att delta på besiktningen av hantverkarnas insatser så här långt. En oberoende auktoriserad besiktningsman som är godkänd av försäkringsbolaget... Tack och lov gick det bättre än förväntat och åtgärderna som hantverkarna måste fixa blir inte lika omfattande som vi befarat. Det känns ju inte bra med att de låtit en elkabel komma upp ur golvet i ett våtutrymme...;-/

Nu blir det strax tid att cykla mot tåget å in mot city för en eftermiddag/kväll med goaste Jenny. Blir la en shoppingrunda och middag/fika på något av stans goa ställen. Bara invänta att mobilen blir fullladdad så att den inte dör direkt när jag kommit in med tåget. Det är nackdelen med dagens telefoner, de slukar batteri utan dess like!

Dagen avlöpte helt ok idag, även om det är segt att stiga upp kl 6 när man lagt sig först vid 1-1:30... Men helt självförvållat så jag kan inte skylla på någon.Skoldagen försvann fort, rollspelen vi gjorde tog inte mer på mina redam utömda krafter än vad jag först trott. Var bara ett av fallen som kändes men inte värre än att jag tog mig igenom det.Det blev även en sväng ut till båten för att börja förbereda den inför den kommande sjösättningen, dock inte så länge som vi först tänkt oss pga ärgade skruvar och klent med verktyg. Å en avbruten nyckel...Kvällen avslutades med en intensivrunda på cykel och nu är kroppen mör men goo!!

Att inte veta var man bor, trots att man är skriven på en adress och en bostad, är fruktansvärt jobbigt för hälsan.

Börjar tröttna på allvar nu, tröttna på allt känns det som. Och allt pga en jävla hantverkare!!

Att en person kan påverka en så mycket?

Just nu önskar jag att jag kunde bege mig ut i motionsspåret och bara springa av mig all denna frustration som har byggts upp inom mig, men det "får jag ju inte" enligt läkarna. Promenader är jag rekommenderad, men vem tusan kan fördriva ilska/frustration genom att gå??? Ja ja, jag får la se vad jag tar mig till med under kvällen. Borde ju sitta med skolarbetet också i och för sig eftersom det ska in i natt   

Och så är det ju hockey på tv...